Andres ringde! Herregud

Jag lyssnar på hidden cameras. Vilken tur att jag inte lyssnat på deras nyaste tidigare. En helt ny värld av underbar, fullkomligt underbar musik öppnades för mig.
En klen tröst, förvisso. Men ändå en tröst.
I mitt senaste meddelande till Fernando tog jag upp den där gången han rökte på alldeles för mycket och blev hårdhänt. Han har inte svarat. Naturligtvis. Det gör mig ledsen.
Ännu värre är det när jag går in på Joels facebook och det står : Relationship status : Single.
Det klarar jag bara inte. Så därför kollar jag flera gånger om dagen.
Igår skrev jag en lapp till mig själv och satte över sängen. RING INTE JOEL, SMSA INTE JOEL.
Snälla Sara, gör det inte.

Tänker försöka mig på den urgamla klyschan "Han är inte värd det." Märkligt att det kan kännas precis så. Jag tycker inte han är det. Tänker man på det på riktigt är det så uppenbart. Självklart är han inte värd mig och alla mina ansträngningar och min tankeverksamhet. Naturligtvis inte. Jag måste komma ihåg detta. Varje gång jag vill höra av mig får jag göra det till någon annan. Usch! Känner sådan avsmak, och samtidigt så mycket saknad.

Sitter och lyssnar på cariñito.
Nunca, pero nunca me abandones cariñito.
Jag vill bara tillbaka. Mest tillbaka till honom, allt han är och gav mig. Att ligga och prata om fullständigt irrelevanta saker hela nätterna, bråka som tonåringar och pilla varandra i håret ända tills man somnar.
Jag försöker se det som det var, försöker att inte romantisera. Det var inte perfekt. Och just därför saknar jag det ännu mer. Det var stormigt, problem med språken och många missförstånd. Men det var så mycket annat också. Jag saknar honom.

Är inte särskilt bra på att skriva små djupa texter som den inbitne läsaren kan skymta små
glimtar av sammanhang. Även om det vore väldigt lämpligt i ett läge som detta.
Jag är inte tillsammans med Joel längre. När jag ser det skrivet så känns det lite värre. Eller bättre.
Jag är inte tillsammans med Joel längre. Jag är inte tillsammans med Joel längre. Jag är singel.
Herregud det ser inte klokt ut! Men sant är det ju.

Jag är orolig för mig själv. Vad ska jag göra utan dig.
Inte bara det att jag inte är van, jag har ingen aning. Jag kommer få vänta på att den sega kärleken som finns i mig till slut tynar bort, och sakna dig något oerhört tills dess.

sitter på allvar och googlar "komma över sitt ex" och läser allt jag kommer över.
jag har två förhållanden att komma över, det ena längre och mer betydelsefullt än det andra,
men ändå. Inte undra på att jag känner mig matt.

jag börjar om
senaste inlägget skrevs för mycket längesedan, är så vitt jag vet inte aktuellt längre.
Allt är nytt. Jag är nyss hemkommen. Ville aldrig åka hem.
Ganska nyligen singel. Hade inte en tanke på att det skulle kunna bli såhär.
Kär. I vem?
Har en hel del att ta tag i, det är nog dessa krafttag bloggen kommer handla om i första hand.