Sitter och lyssnar på cariñito.
Nunca, pero nunca me abandones cariñito.
Jag vill bara tillbaka. Mest tillbaka till honom, allt han är och gav mig. Att ligga och prata om fullständigt irrelevanta saker hela nätterna, bråka som tonåringar och pilla varandra i håret ända tills man somnar.
Jag försöker se det som det var, försöker att inte romantisera. Det var inte perfekt. Och just därför saknar jag det ännu mer. Det var stormigt, problem med språken och många missförstånd. Men det var så mycket annat också. Jag saknar honom.