Jag sitter i mina föräldrars hus och lyssnar på milk crisis med the go! team.
Förvirringen är ett faktum som envist hängt efter mig väldigt länge nu. Kanske har den aldrig varit så närvarande som den är nu, och det känns lite orättvist. Nu är jag faktiskt 21. Kunde kanske accepterat om jag var 15.
Vad ska jag bli? Vad vill jag bli? Saknar jag honom? Eller kanske honom? Är det ens roligt att dricka? Varför gör jag det? Var vill jag bo? Varför reser jag inte?
Vilka vill jag vara med?

Jag vet inte.