Längesedan jag skrev något. Men man kan inte räkna med mig nuförtiden. Förvirrad som jag är nu har jag nog aldrig varit, allt jag gör överraskar mig, allt jag känner känns konstigt.
Igår hånglade jag med en kille jag inte gillar särskilt mycket, helt nykter. Bara för han är ganska snygg. Dagen innan söp jag mig full för att somna hos Cille redan kl 1, och tidigare i veckan tryckte jag i mig en hel chokladkaka på ett par minuter. Och inget av detta känns särskilt malplacerat med tanke på var jag befinner mig nu. Jag saknar. Något saknar jag.
Honom antagligen, men mest det som är runt omkring honom. Om ni förstår. Om jag förstår. Typ inte.